Storskalig solelproduktion idag är mycket effektivare än för ett decennium sedan. Det krävs idag mindre mark än för 10 år sedan för att nå samma effekt, enligt ny forskning.
Studien, framtagen av bl.a. Mark Bolinger från Lawrence Berkeley National Laboratory, kommer lägligt eftersom solel har en stor roll i framtidsplanerna om en fossilfri elproduktion, och det har gjorts få nya studier om solelens effektivitet på mark.
”Det verkar lite konstigt att vi fortfarande förlitar oss på data som är nästan ett decennium gammal och inaktuell,” säger Bolinger.
Bolinger fann i sin studie en ökning med mer än 40 procent i medianproduktionskapacitet per hektar av solpaneler mellan 2011 och 2019. Detta inkluderar både solelanläggningar med ”tracking”, där panelerna skiftar under dagen för att följa solen, och fasta anläggningar, som är stationära. Studien publicerades i IEEE Journal of Photovoltaics.
För att uttrycka detta i mer faktiska termer betyder Bolingers resultat att en 100 MW solelpark med ”trackers” 2011 behövde 245 Hektar. 2019 är motsvarande siffra för en 100 MW solelanläggning 170 hektar, baserat på mediantal.
En avsevärd skillnad
Det är en enorm förändring, vilket innebär att etablering av storskaliga solelparker, som sannolikt kommer att ske under de kommande decennierna, kommer att behöva mindre mark än vad man tidigare trott.
Den främsta anledningen till förbättringen är att solpaneler har blivit mycket effektivare i mängden el de producerar, vilket, multiplicerat tiotusentals gånger för en hel solpanel, leder till stora vinster. Dessutom har algoritmerna som kör spårningssystemen blivit bättre på att följa solen.
Studien hjälper till att kvantifiera vissa regionala skillnader solelanläggningar. Även om vi redan vet att en solpanel i södra Kalifornien kan generera mer el per hektar än en i Michigan eller Minnesota, ger studien en mer nyanserad bild genom att visa att användningen av trackingsystem minskar ev. nackdelar med att vara i ett nordligt klimat.
Studien definierar ”Storskalig solel” som markmonterade system på minst 5 MW.
Bolinger är känd sedan flera år som en av författarna till Lawrence Berkeley-labbets årliga rapporter om storskalig solel och vindkraft.
Genom Bolingers studie blev det uppenbart att solceller på marken har blivit mycket mer effektiva de senaste åren. Bolinger såg också att forskare fortsatte att citera gamla studier om solceller på marken som inte återspeglade den senaste forskningen och rönen.
En ofta citerad studie skrevs 2013 av ett team vid National Renewable Energy Laboratory. Även om det kan tyckas nyligen, har effektivitet i solelproduktion tagit stora kliv sedan dess.
För att genomföra sin studie samlade Bolinger in solelproduktionsdata och satellitbilder från mer än 700 projekt.
Men han var inte ensam med att skriva. Hans medförfattare var dottern Greta, som studerar vid Bowdoin College i Maine.
”Hon hade en termin ledigt och letade efter något att göra,” berättar Bolinger. ”Hon gjorde mycket av fotarbetet.”